SJÖMANSARBETE

Sjömansarbete, en del av sjömanskapet som omfattar allt arbete med tågvirke och wire som förekommer vid underhållet av ett fartygs tackling. Arbetet omfattar knopar, splitsar, bänslar, taglingar, plattingar och allt hantverksarbete med sjömansverktygen kniv, märlspik, märlprim, prickert, klädkyla, klubba och segelhandske. Färdighet i sjömansarbete var förr varje sjömans stolthet och ett villkor för att kunna mönstra som matros.

Märlspik, (marline-spike) långsträckt, koniskt, mot spetsen ofta plattovalt sjömans- och riggarverktyg av stål.

Märlspik är ett verktyg som används vid diverse sjömansarbeten, framförallt förr ombord på större segelfartyg, t.ex. vid splitsning av wire och öppnandet och låsandet av schacklar.(Se bild nedan) Den kom att bli symbol för däcksfolkets arbete ombord.

Märlspiken på bilden är 25 cm lång och väger 570 gram.

Märlprim, eller Splitsnål, pryl för instickning av kardelerna vid splitsning och dubbling av knopar m.m. Med den spetsiga änden kan man skilja kardelerna åt i styvt tågvirke.

Splitsnålen består vanligen av en böjd plåt som bildar en i längdriktningen halverad kon och upptill en avslutning i trä.

Märlprimen på bilden är 27 cm lång.

Segelsömmarhandske = segelhandske som skyddar handen mot skador vid arbete med att sy eller reparera segel, finns även en s.k. likhandske som användes speciellt vid arbete med seglets lik, därav namnet. Matrosens "fingerborg"

Splits (splice), sjömäns metod att förena två trossar genom att fläta samman deras ändar. För olika ändamål läggas splitsen på olika sätt. Kortsplits används på tåg som ej skall löpa genom block, långsplits lägges på löpande gods emedan den ej blir grövre än den osplitsade tåget, ögonsplits bildar ett fast öga på trossen, segelmakaresplits och liksplits läggas på segelduk. Även wire splitsas, men metodiken är därvid något olika mot tågvirkessplitsning.

Klädkyla (serving mallet), ett cylindriskt, i längdriktningen urskölpt trädstycke med handtag, som används för att linda sjömansgarn omkring ett tåg.

Verktyget är en "klädkyla". Ett nödvändigt verktyg i alla riggverkstäder och i båsens sjapp ombord.

Klädkylan eller dess lillebror Klädspånet används när man kläder t.ex. wire med sjömansgarn.

Här följer en uppräkning av fibrer man använt och använder i tågvirke.

Manilla tillverkas av bladen på en bananart (Musa textilis). De vita till gulbruna fibrerna kan bli över tre meter långa.

Sisal tillverkas av en agaveart från bland annat Mexiko. Fibrerna kan bli nära 150 cm. Den vanligaste vita tvättlinan tillverkas av sisal.

Dessa båda fibrer kallas ibland manillahampa respektive sisalhampa, vilket gör att de förväxlas med hampa, som tillverkas av växten med samma namn. Denna växt har på senare tid, på ett mindre positivt sätt, blivit känd under sitt latinska namn Canabis sativa.

Andra fibrer är lin, kokos och bomull. På senare tid har det tillkommit syntetiska fibrer såsom nylon (polyamid) och terrylen.

 

Jute tillverkas av bastfibrerna i en storväxt buske. Fibern är grov och sträv och används mest till framställning av säckväv.