Farfar sjömannens brev

Dan Olof Andersson i Uppsala har skickat mig följande trevliga brev:
Han växte upp vid Boströmsbäcken Storgatan 56, tomt n:o 51.
(se skellefteå, Boströmsbäcken)

Min farfar var sjöman på 1860-70 talet. Han skriver : "Den verklige sjömannen älskar detta lif uppriktigt och slutar ej dermed förrän hans hälsa blir bruten eller hans kropp blifvit överlemnad som tribut åt vågorna. Min tanke var dock alltid den att när jag fått pröfva på detsamma sluta dermed i tid för att i ro och stillhet skaffa en tryggare tillvaro på landbacken". ( hans hälsa hade blivit bruten ). När han kommit tillbaka till Umeå, såg han, att Skellefteå stad sökte en slöjdlärare till den nybyggda skolan i hörnet av Kanalgatan och Skeppargatan. Han fick tjänsten utan att själv ha någon utbildning och flyttade till Skellefteå. Han blev Skellefteås förste slöjdlärare Skickar dig ett brev där han beskriver sitt första möte med Skellefteå.

Hans första möte med Skellefteå, som han beskriver det:

"Vi fingo order att avgå till Sävenäs lastageplats, lika godt, det skulle väl afven vara roligt att få se och lära känna grannstaden Skellefteå, och under ett nöjsamt väder och dito vind, som endast sommare kan erbjuda, anlände vi till nämnda platsen den 8 augusti 1876 och ankrade ett stycke utanför ångsågen derstädes.
Cirka 16 kilometer oppför elfen ligger Skellefteå stad, dit jag blef oppbjuden en söndag af 2 st Skellefteåbor som hade mönstrat å Helena.
Resan dit opp gjordes med den lilla, vackra ångaren Carl XV (se nedan) och var i och för sig sjelf, en ganska nöjsam färd, Stränderna med dess omvexlande natur och beskaffenhet voro delvis bebyggda med större och mindre byar, och här och där vissa krökningar i elfen, der stora lummiga hängbjörkar krökte sig öfver vattenytan, så den massa timmer som tumlade om i yster ringdans nedför elfen, stundom i sådan mängd, att de trotsade ångslupens gång, det gällde äfven för rorgängaren att hafva ett godt öga på dem ty det hände nog en och annan gång det båten gick tvärs öfver en sådan grof stock (som ej kunde undvikas) det blef stort buller och bång under bottnen. Uppkommen till stadens kaj, ledde en hög trätrappa opp till staden och till den s.k. Storgatan som bred och rak streckte sig vesterut och vid hvars slut syntes ett momumentalt kyrktorn resa sig och mycket likt det man ofta får se i större städer. Kyrkan låg i sjelfa verket icke inom stadens planlagda område utan var belägen 1 ¼ kilometer derifrån och är densamma med den gemensamma landsförsamlingen.
Med mina kamrater som mött mig å kajen togo vi oss en promenad dit till kyrkan der vi vände och gingo tillbaks till staden, der de i det stora ståtliga stadshuset inbjudit mig på en enkel middag, och sen åtföljde jag dem til deras hem.
Staden såsom varande ung hade då ej hunnit långt i byggnadsväg mm., men är nu då detta skrifves en småstad af första klass, och till dess förskönande torde nog dess vackra planteringar göra sitt till. Alltnog jag fick då ett godt intryck af Skellefteå men tänkte då ej på att jag 6 år derefter skulle bli gift och bosatt derstädes………."

Brevskrivaren ovan var Dan Olofs farfar,
Slöjdlärare Stefan Anton Andersson född 1853 i Umeå
död före år 1900 i Skellefteå, så han dog ung.
gift med Maria Eufrosyna Lundgren född 1862 i Byske.
Bosatta i Skellefteå Tomt N:o 51.
Barn Arthur Stefan f. 1885 och Louis Karl f. 1887.

Ångslupen CARL XV byggd 1877. 14,13 X 3,12 m, 4 nhk, encylindrig ångmaskin.
Levererad till C. Ruuth i Skellefteå. Såld 1892 till Arjeplog och trafikerade sjön Hornavan. Ombyggd 1898, försågs med ny ångmaskin. Upplagd 1923, övertogs ca 1926 av Hornafvans Ångbåts & Industri AB. Upplades ånyo 1935. Såldes ca 1941 till Skellefteåhamns Kol AB. Ombyggdes till vattenbåt och motoriserades.
Källa: Alla våra ångslupar, CeGe Olsson & Gert Ekström. Förlag: Allt om Hobby 1994.

Kommentar: Uppgiften om byggnadsår 1877 måste vara felaktigt. Andersson skriver om sitt besök ett år tidigare. Fler ångare med namnet Carl XV, har inte gått att finna bland de båtar som funnits i Skellefteå trakten.
Kalle.